Ēamėria shqiptare nė kolizion me tė drejtėn ndėrkombėtare !!Statusi i Ēamėrisė shqiptare nė kolizion me tė drejtėn ndėrkombėtare dhe me demokracinė universale tė Evropės sė integruar
BAROMETRI DIPLOMATIK
Nga Prof.Dr.Mehdi HYSENI
Nėse fuqitė e dikurshme kolonialiste evropiane (Anglia, Franca, Spanja dhe Portugalia) gėzojnė tė drejtėn juridike mbi kolonitė e tyre tė dikurshme: Amerikėn Jugore dhe atė Veriore, - atėherė njė tė drejtė tė kėtillė, do tė duhej ta gėzonin edhe shtetet e sotme kolonialiste serbosllave ballkanikeke : Greqia, Serbia, Mali i Zi dhe Maqedonia mbi territoret e kolonizuara tė shqiptarėve dhe tė Shqipėrisė Etnike , qė nga vitet 1878;1912-1913 (!?)
Historia shekullore e lashtėsisė sė Shqipėrisė Etnike nė Ballkan ka provuar se shqiptarėt-neoilirėt kurrnjėherė nuk janė pajtuar me robėrinė dhe me sundimet e huaja kolonialiste barbare tė vendeve fqinje serbosllave dhe tė perandorive: romake, bizantine dhe osmane, por gjithmonė i kanė luftuar ato, duke zhvilluar kryengr itje dhe luftėra tė drejta pėr ta mbrojtur identitetin e tyre etnik, kulturor, kombėtar, politik, shtetėror dhe territorial. Kėtė konstatim tonin e mbėshtesin edhe kėto argumente tė qėndrueshme tė historiografisė ndėrkombėtare tė autorėve tė ndryshėm se: Shqiptarėt nuk kanė dashtė kurrė tė bijnė nėn zgjedhė tė Serbėve e tė Malazezėve as nėn atė tė Turqve e tė Grekėve. Su vyen fort atyne qi pushtuesi ta ndrrojė emnin... ata kanė vdekė e kanė pėr tė vdekė deri sa tė mbesin gjallė nji luftar, burr a plak, fėmij a grue, pėr tė qėndruem kundra Serbve e Malazezve kah veriu, kundra Italijanve kah prendimi, kundra Grekve kah jugu. (Citat i cituar nė veprėn Tė drejtat e Shqipėrisė Etnike, Albin, Tiranė, 2001, f.201 nga autori frėng J. Godart, L Albanie en 1921, f.16: Jamais les Albanais nont voulu passer sous le joug des Serbs ou des Montenegrins, pas plus que des Turcs ou des Grecs. Peu leur importait que la domination changeat de nom; ils ont supporte celle des Turcs, parce quelle ne seserēait que par intermittences, mais ils se sont fait massacrer et il continueront a se faire massacrer, aussi longtemps quil leur restera un combattant, homme, vieillard ou enfant, ou femme, pour resister contre les Serbes et les Montenegrins au Nord, countre les Italiens aul Ouest, contre les Grecs au Sud).
Mirėpo, me gjithė pėrpjekjet e derisotme shekullore pėr liri dhe pėr pavarėsi, mė se gjysma (mbi 50%) e kombit dhe e territorit shqiptar ende, edhe sot ka ngelur nėn sundimin kolonial tė shteteve fqinje serbosllave. Njė copėtim i tillė i padrejtė (si rrjedhim i luftėrave grabitēare kolonizuese dhe i gjenocideve tė pėrgjkashme tė fqnijve serbosllavė mbi qenien shqiptare) tė Shqipėrisė Etnike dhe tė shqiptarėve, ėshtė i papranueshėm si nė kuptimin e sė drejtės historike shqiptare, ashtu edhe tė sė drejtės ndėrkombėtare. Kjo padrejtėsi shekullore ndaj shqiptarėve dhe tokave tė tyre autoktone nuk mund&nb sp; tė murkullohet dhe, pėr mė tepėr tė justifikohet me politikėn e standardeve demokratike plurlaiste dhe integruese evropiane, as me filozofinė liberaliste tė tregut tė lirė ngase moralisht, historikisht, ligjėrisht dhe demokratikisht shqiptarėve u janė mohuar dhe tjetėrsuar tė drejtat mė elementare ekzistenciale pėr tė jetuar tė lirė dhe tė bashkuar brenda shtetit tė tyre kombėtar sovran, ashtu siē ėshtė rasti me popujt dhe me vendet fqnije tė Shqipėrisė Etnike nė Ballkan.
Pavarėsisht nga politika propagandistike antishqiptare e qeverisė dhe e Kishės greke, si dhe ajo e mbėshtetėsve tė saj nga partnerėt serbosllavė imperilaistė ballkanikė, qė ēėshtjes ēame ti vėjnė kapak tė pėrjetshėm nė llogari tė rrudhjes territoriale tė Shqipėrisė Etnike, ēėshtja e Ēamėrisė SHQIPTARE nuk mund tė shikohet e izoluar nga historia e pėrgjithshme kombėtare dhe shtetėrore e Shqipėrisė Etnike, sepse i pėrket tėrėsisė sė saj unike territoriale dhe kombėtare e jo kursesi Greqisė sė Megalidesė, siē pohojnė imperialistėt grekė. Kėtė tė vėrtetė nė favor tė historisė sė tėrėsisė sė Shqipėrisė Etnike, e mbėshtet edhe ky argument me peshė shkencore dhe objektive, i shprehur nga historiani i shquar rumun, Prof.Dr. N. Jorga: se ėshtė e pamundur tė ndahet historia e Veriut nga ajo e Jugut, sikurse ėshtė e pamundur tė ndahet historia e Malcisė nga ajo e Mirditės.( Shih nė: Tė drejtat e Shqipėrisė Etnike, Albin, Tiranė, 2001, f.147). Gjithashtu, nė kėtė kuptim, jo vetėm se ėshtė e pamundur, por ėshtė iracionale dhe e papranueshme si nė aspektin e sė drejtės historike, ashtu edhe nė aspektin e sė drejtės sė vetėvendosjes kombėtare dhe ndėrkombėtare, qė 50% territorit indigjen e Shqipėrisė Etnike dhe e shqiptarėve, tė ruajė statusin e deritashėm tė plaēkės koloniale nėn sovranitetin shtetėror tė Greqisė, tė Serbisė, tė Malit tė Zi dhe tė Maqedonisė, pavarėsisht se gjysmė Shqipėria e pavarur e sotme, ėshtė pėrcaktuar pėr reformat noveluese tė integrimit, tė pluralizimit dhe tė demokratizimit sipas standardeve dhe parametrave tė parashikuar tė agjendės transitore politke, ekonomike dhe tė drejtave tė njeriut etj. Njė kurs tė kėtillė tė politikės sė jashtme tė Shqipėrisė nė kuptimin reformues, integrues, pluralist dhe demokratik rajonal dhe evropian, nuk duhet ta kenė keqkuptuar dhe keqinterpretuar kolonialistėt e vjetėr dhe tė rinj serbo-malazezė dhe greko-maqedonė, se ajo, tamimė me aderimin e saj nė aleancat integruese t ė Ballkanit Perėndimor dhe tė Evropės Lindore, ėshtė pajtuar me fatin tragjik tė gjysmės sė trupit tė saj tė copėtuar dhe tė kolonizuar nga partnerėt serbo-sllavė nė emėr tė rujatjes sė paqes, tė sigurisė dhe demokracisė nė pėrmasa ballkanike dhe evropiane. Pėrkundrazi, rasti i njohjes sė Republikės sė Kosovės nga Parlamenti i Republikės sė Shqipėrisė, si dhe ngritja e problemit tė minoritetit ēam nė shkallė tė marrėdhėnieve bilaterale tė qeverisė sė Shqipėrisė dhe tė Greqisė, qė nė fillim tė viteve tė 90-ta tė shekullit XX, provojnė qartazi se shteti shqiptar nė asnjė mėnyrė (pavarėsisht nga traktativat e fshehta dhe tė hapura tė aleatėve tradicionalė serbosllavė me aspirata tė vjetra shekullore, qė tė ricoptojnė dhe tė rikolonizojnė edhe mė tej trojet etnike shqiptare nė emėr tė ndonjė demokracie dhe integrimi tė improvizuar nė dimensione rajonale a ndėrajonale, si substancė parėsore dhe e qėndrueshme pėr promovimin e tregjeve tė lira liberale tė pakufijshme, qė nė thelb , nuk njohin institutin e sė drejtės sė vetėvendosjes si kategori juridike, por vetėm interesin ekonomiko-tregtar nė dimensione ndėrkombėtare) nuk do tė luajė rolin e ndonjė mediatori tė huaj, duke qėndruar indiferent edhe nė shekullin XXI ndaj ēėshtjes sė pazgjidhur koloniale shqiptare nė Ballkan.
Nė veēanti, qė nga pėrfudnimi i luftės sė ftohtė nė vitin 1990 tė shekullit XX, kur pėrfundimisht mbyllet kaptina gjysmėshekullore e ish-BRSS-sė si superfuqi botėrore e kampit tė shteteve socialiste, liritė dhe tė drejtat e njeriut, si dhe tė drejtat e minoriteteve, nė kuptimin juridik kanė evoluuar nė rregullat dhe nė normat e sė drjetės sė pėrgjithshme zakonore ndėrkombėtare. Mirėpo, me gjithė ndryshimet pozitive nė mbrojtjen dhe nė afirmimin e tė drejtave tė njeriut si institut ligjor ndėrkombėtar, statusi i minoritetit ēam shqiptar tė Greqisė ka ngelur i pazgjidhur. Pėr statu quo-n e ēėshtjes sė minoritet ēam nė Greqi, fajtor krysor ėshtė vetė Greqia (anėtare e Bashkimit Evropian, e NATO-s, e OKB-sė dhe e OSBE-sė), qeveria e sė cilės ēėshtjen ēame ende e quan inekzistente, edhe pse kjo, edhe nė fillimshekullin XXI (viti 2005) ėshtė e gjallė dhe frymėn qė nga kohėt antike tė Ilirisė, tė perandorive romake, bizantine, osmane etj.
Gjatė viteve tė fundit (1990-2005) si nė aspektin intensiv, ashtu edhe nė atė ekstensiv ėshtė shkruar mjaft pėr ēėshtjen e minoritetit ēam dhe tė Ēamėrisė shqiptare me ērast kjo, me tė drejtė ėshtė bėrė objekt shqyrtimi edhe nė sfondin e institucioneve dhe tė mekanizmave tė Bashkimit Evropian (BE), tė OKB-sė, tė OSBE-sė, si dhe tė qeverisė sė Republikės Shqipėrisė. Mirėpo, jo edhe pėr qeverinė demokratike tė Greqisė dhe pėr sundimtarėt e saj grekomėdhenj, tė cilėt, edhe sot, nė fillimshekullin XXI, e kontestojnė ēėshtjen ēame nė tė gjitha dimensionet e saj (etnike, territoriale, historike, politike, demokratike dhe juridike etj.), si rrjedhim i Megalidesė sė mbijetuar nė shekuj, nė saje tė sė cilės dhe, me ndihmėn e Fuqive tė Mėdha tė Evropės, e kanė copėtuar dhe kolonizuar Epirin-Ēamėrinė e Shqipėrisė Etnike. Mirėpo, tė drejtėn historike tė popullit ēam mbi territorin e tij indigjen shqiptar (edhe pse shumcia dėrrmuese e tij ėshtė pėrzėnė nė saje tė gjenocidit tė kryer grekomadh, e cila sot ka statusin e refugjat it nė Shqipėri, nė Itali, nė Turqi, nė Evropė, nė Amerikė dhe nė Australi), tė njohur me emrin Epiri-Iliria-Ēamėria, Greqia e madhe raciste, antidemokratike dhe antishqiptare, mbi asnjė bazė ligjore nuk ka tė drejtė qė ta tjetėrsojė pėrgjithmonė, sepse titullar i saj legjitim ėshtė Shqipėria Etnike dhe shqiptarėt e askush tjetėr, pavarėsisht nga intrigat dhe falsifikimet e historiografisė dhe tė politikės sė djeshme dhe tė sotshme demokratike tė Greqisė dhe tė Kishės Ortodokse Greke nė favor tė mjegullimit dhe tė mohimit tė sė vėrtetės historike mbi Ēamėrinė dhe ēamėt shqiptarė, qė historikisht, ligjėrisht dhe territorialisht i pėrkasin vetėm Shqipėrisė Etnike. Kjo e vėrtetė mbi historinė shekullore tė Ēamėrisė ua verbon sytė sundimtarėve grekomanė dhe regjimit demokratik tė sotshėm tė Athinės. Mirėpo, kjo ėshtė ēėshtje e tyre, tė cilėn asesi n uk do tė kenė mundėsi, qė ta mbajnė si ēėshtje tė brendshme greke tė konservuar edhe nė shekullin XXI, sepse Greqia qė nga formimi i saj si shtet i pavarur (si krijesė e Fuqive tė Mėdha Evropiane) mė 1832 e deri mė sot, ka nėnshkruar njė sėrė traktatesh ndėrkombėtare, sipas tė cilave ėshtė e detyruar, qė ti pėrligjė tė drejtat dhe liritė e njeriut, si dhe tė minoriteteve jogreke nė Greqi, sė kėndejmi edhe tė minoritet shqiptar ēam. Ndryshe, si ēamėt (qoftė brenda, qoftė jashtė Greqisė), ashtu edhe qeveria e Republikės Shqipėrisė, janė tė shtrėnguar qė tė ushtrojnė kėrkesėn e tyre kėmbėngulėse instancave pėrkatėse tė OKB-sė, tė OSBE-sė, tė BE-sė (Kėshillit Evropian, Komisionit Evropian, Gjykatės Evropiane pėr tė Drejtat e Njeriut, si dhe Gjykatės Ndėrkombėtare), me qėllim qė tė rishqyrtohet statusi juridi k ligjor i Greqisė si anėtar i kėtyre institucioneve ndėrkombėtare. Pėrderisa Greqia nuk e miraton kėrkesėn e ligjshme tė minoriteti ēam, qė tė riatdhesohet nė truallin e tij etnik tė Ēamerisė, asaj duhet ti kontestohet, pėrkatėsisht ti ngrihet statusi ekzistues juridik ndėrkombėtar (sipas sė drejtės ndėrkombėtare, konventave, marrėveshjeve dhe protokolleve ndėrkombėtare dhe evropiane), si dhe ti kufizohet pjesėmarrja dhe aktiviteti i saj i mėtejshėm nė tė gjitha organiztat dhe institucionet e theksuara evropiane e ndėrkombėtare, duke i vėnė sanksione ligjore sipas Kartės sė Kombeve tė Bashkuara dhe tė sė drejtės ndėrkombėtare.
Gjenealogjia historike
(I) "Ēamėria me njė sipėrfaqe mbi 10.000 mijė km2 shtrihet nė pjesėn veriperėndimore tė Greqisė sė sotme. Nė kohėn antike territori saj autokton njihet me emrin krahina e Ilirisė (Epiri). Nocion i Ēamėri ėshtė me prejardhje tė ilirishtes, tė sajuar sipas emrit tė lumit Thiamis (Kalamai), qė pėrshkonte territorin e fisit tė lashtė ilir tė Thesprotėve. Ēamėria ishte pjesė e Perandorisė Romake para se tė pushtohej nga bizantinėt, dhe nė shekullin XIII u bė pjesė e despotatit tė Epirit. Nė gjysmėn e parė tė shekullit XIV u pėrfshi nė despotatin shqiptar tė Artės. Mbas pushtimit ottoman nė shekullin XV, ajo ishte sė pari nė sanxhakun e Delvinės, mandej nė atė tė Janinės. Nė shekujt XVII dhe XVIII, popullsia shumicė shqiptare e Ēamėrisė veriore nga Konispoli nė lumin Gliqi u kthye me forcė nė besimin islam, ndėrkohė qė ata qė jetonin nė jug tė Gliqit deri nė Gjirin e Prevezės mbetėn kristianė ortodoksė.(Shih: Miranda Vikers, Ēėshtja ēame/The Cham issue/, Prishtinė, 2002, f.16). Gjithashtu, veēori tjetėr e prejardhjes sė autoktonisė sė lashtė tė minoritetit shqiptar (tė konfesionit ortodoks dhe islam) nė Greqi ėshtė gjuha shqipe, e cila me shekuj e ka ruajtur origjinalitetin e saj, duke mos u helmatisur dhe bastarduar me gjuhėn greke. Kėtė fenomen relevant, qė dėshmon koherencėn historike tė ekzistencės sė emrit tė Ēamerisė dhe tė ēamėve, nė ēasjen e tij teoriko-shkencore me titull Vazhdimėsia shqiptare e Ēamerisė, Sali Bollati, pohon se : Ēamėria si krahinė autoktone shqiptare, banuar prej mijėra vjetėsh nga fiset ilire tė Thesprotėve, ka ruajtur me fanatizėm e besėnikėri identitetin e saj nėpėrmj et gjuhės sė ėmbėl shqipe, qė Naimi i madh e ka simbolizuar si Gjuhė Perėndie, sepse si e tillė ka tingėlluar qė nė lashtėsi nė trojet etnike tė shqiptarėve derisa u shkruajt pėr sė pari Gluhė nga Buzuku e flitet ende nga Ēamėt, Arvanitasit dhe Arbėreshėt e Italisė akoma edhe sot. Kufijtė etnikė mė kuptimplotė janė ata ku brenda tyre fjala mė e dashur dhe mė e shtrenjtė pėr ēdo njeri-fjala NANĖ shqiptohet njėsoj si nė Ēamėri, Hot, Grudė, Kosovė ose Dibėr ( Shih: Illyria, Nju-Jork, nr.1445, 17-19 maj 2005, f.33). Kėtė konstatim racional dhe me bazė tė qėndrueshme tė trashėgimisė historike, kulturore, etnike dhe gjuhėsore, S. Bollati e ka ilustruar pėr mrekulli, duke e cituar edhe kėtė strofė tė poezisė sė patritoitit dhe tė veprimtarit tė shquar shqiptar, Vaso P. Shkodrani, cili tėrė jetėn e tij e ka flijuar nė favor tė kultivimit dhe tė rujatjes sė traditės, tė kulturės, tė gjuhės shqipe, tė bashkimit tė shqiptarėve (pa dallim feje e krahine) dhe tė Shqipėrisė Etnike, duke apostrofuar dhe duke pėrsėritur gjithmonė sintagmėn e tij tė pavdekshme kombėtare patriotike gjithėshqiptare, qė Mos shikoni kisha e xhamia, se feja e shqiptarit ėshtė shqiptaria:
Qysh prej Tivari deri nė Prevezė
Gjithkund lėshon Dielli dritė e rreze;
Asht Toka Jonė, tParėt na e kanė lanė,
Kush tmos e preki se desim tė tanė!
(Vaso Pashė Shkodrani)
Se vėrtet, ndėr shekuj shqiptarėt e Greqisė e kanė ruajtur identitetin e tyre etnik, kulturor, kombėtar dhe gjuhėsor tradicional shqiptar, ėshtė me interes tė shumėfishtė pėr shkencėn historiografike dhe pėr drejtėsinė kombėtare dhe ndėrkombėtare, tė japim edhe kėtė observim objektiv tė Sali Bollatit, tė cilin, e ka pasqyruar nė saje tė shqyrtimit tė dokumenteve tė vjetra tė Brtish Museum, tė cilat flasin pėr zbulimet arkeologjike tė kohės romake (jo helenike) nė fshatrat shqiptare pranė Paramithisė mė 1792! Nė kėtė kontekst tė gjenealogjisė sė vjetėr tė shqiptarėve dhe tė gjuhės sė tyre tė pastėr shqipe, S. Bollati ka pasyruar kėtė shembull karakteristik: Mė 1879 Peshko pi i Ēamerisė, Grigori, detyrohet tė pėrkthejė nė shqip pjesė tė Dhjatės sė Re, meqenėse besimtarėt e krishterė tė Ēamerisė nuk kuptonin meshė nė gjuhėn greke(emrat: Shėnmėrizė e Shėndjellė e dėshmojnė mė sė miri shqiptarzimin e tyre). (Illyria, Po aty, f.33).
Po ashtu, edhe nė lidhje me vjetėrisnė dhe me qendresėn e derisotme rrebesheve helenike, romake, bizantine dhe osmane tė toponimisė etnike tė shqiptarėve dhe tė Ēamerisė nė Greqi, S. Bollati vė ndė dukje se : Toponimia mė e pastėr se e ēdo krahine tjetėr e trojeve etnike ndodhet nė Ēamėri: emra vendesh e fshatrash si Ledhėz-vendlindja e Pirros, Lopės, Lėkurės, Gurės, Vreshtėz, Shėnmėrizė, Shėndjellė, Rapes, Dushkaras etj. (Illyria, po aty, f.33).
Nė favor tė kėsaj teze tė qėndrueshme historike mbi origjinėn e Ēamerisė dhe tė ēamėve kanė shkruar shumė shkencėtarė (historianė, filologė, antropologė, sociologė, etnografė, etnologė, politikanė, diplomatė, shkrimtarė etj.) shqiptarė, evropianė dhe botėrorė, gjė qė nė kuadrin e kėtij punimi ėshtė e pamundur tė pasqyrohen tė gjitha pikėpamjet e tyre pozitive lidhur me origjinėn dhe me ekzistencėn e ēėshtjes ēame dhe tė Ēamerisė shqiptare. Mirėpo, nė kėtė vėshtrim, (pėr ti vėnė nė dijeni qarqet shoviniste greke, si dhe tėrė opinionin ndėrkombėtar se Ēamėria dhe ēamėt kanė ekzistuar dhe, jetojnė edhe sot, por shumica dėrrmuese e t yre kanė statusin e refugjatit nė shtetet e ndryshme fqinje, evropiane dhe botėrore, si rrjedhim i ushtrimit tė gjenocidit tė shtetit grek nė periudha tė ndryshme tė historisė) ėshtė me interes tė shumėfishtė tė ndriqimit tė sė vėrtetės historike tė qenies sė Ēamėrisė dhe tė ēamėve shqiptarė, tė paktėn tė jepet ky konkluzion aksiomatik shkencor: Nė elementin shqiptar tė veriut u shkaktuan pėrzėnie tė mėdha qysh nga goditja e parė turke (1387). Ndėrkaq, nė jug vazhdonte ekspansioni i shqiptarėve nė Epir, Thesali dhe Atikė. Gjatė shekullit XV nga presioni turk krijohet diaspora e vėrtetė shqiptare, e cila ėshtė mė e fuqishme se ajo ilire nė kohėn romake. Me kalimin nė truallin Italian ajo tė kujton dyndjen e mesapėve tė lashtė. Nė Senatin e Raguzės nė vitin 1388 (gusht) shqyrtohet ēėshtja e refugjatėve shqiptarė (faciendo libere relaxari omnes Albanenses fugientes captos per nostros). Nė Rekana refugjatėt shqiptarė pėrmendėn nė vitin 1437, ndėrsa nė Jakinė (145 dhe nė Venedik (1444) kishte koloni tė forta shqiptare. Nė Apuli dhe Kalabri (1467 fra laltri Albanesi quail so passati et passano omni di in questo nostro regno) filloi me rrjedhė nga e tėrė Shqipėria (1442, 1467, 147 njė lumė i vėrtetė i njerėzve, tė cilėt nė veri ishin pėrzierė me dalmatėt e jugut (1419) Kėta ishin kryesisht shqiptarėt nga Greqia. Emigrimin nė Itali e pėrfundojnė emigrantėt e Himarės nė vitin 1744. Nė vitin 1886 nė 79 komuna tė Italisė kishte 196.768 shqiptarė. Dialekti i tyre ėshtė i afėrt me dialektin toskė tė shqiptarėve tė Greqisė. (Milan Shuflaj, Serbėt dhe shqiptarėt, Bargjini. Tiranė, 2002, f.50-51).
(II) Edhe periudha e historisė sė re dhe, e asaj mė tė re, d.m.th. historia e sotme e provon vazhdimėsinė e qeniesė antike tė shqiptarėve tė Epirit nė Greqi. Mirėpo, edhe gjatė shekujve XIX dhe XX qarqet shoviniste greke sė bashku me kishėn e tyre ortodokse, siē janė duke vepruar edhe nė fillimshekullin XXI, duke pėrdorur tė gjitha mjetet dhe format ilegale: tė dhunės, tė tortures, tė pėrndjekjes, tė vrasjes, tė pastrimit etnik, tė shpėrnguljes me dhunė dhe me terror tė minoritet shqiptar, (qė tė gj itha kėto elemente pėrbėjnė pėrkufizimin e veprės gjenocidale sipas sė drejtės ndėrkombėtare) me tė vetmin qėllim qė para botės, tė mohojnė faktet e gjalla dhe tė pukndėrshtueshme historike tė dikurshme dhe tė sotshme, se nė Greqi: Nuk ekziston kurrfarė minoriteti shqiptar, as kurrfarė Ēamėrie. Kėtė absurd historiko-juridik dhe, pse mos tė thuhet kėtė idiotizėm sui generis tė shkencės historike falsifikatore, si dhe tė qėndrimeve e pikėpamjeve tė qeverisė dhe tė Kishės Orotodokse ndaj ēėshtjes shqiptare dhe Ēamerisė, e kanė pėrligjur juridikisht dhe amoralisht edhe vendimet e padrejta dhe tė njėanshme antishqiptare tė Kongresit tė Berlinit (187 , tė Konferencės sė Londrės (1913) dhe tė Konferencės sė Paqes sė Parisit (1919-1920).
Se nė ēfarė stadi vendimet antishqiptare tė Kongresit tė Berlinit (187 ndikuan negativisht nė opinionin e gjithmbarshėm kombėtar shqiptar, kronologjikisht po japim disa pjesė fragmentare tė dokumenteve historike tė kohės pėrkatėse (telegrame, nota, memorandume etj, drejtuar kryerrobaqepėsve tė diplomacisė kolonialiste tė kancelarive evropiane, tė cilat, me vendiemt e tyre antiligjore, trojet etnike tė shqiptarėve i kishin hedhur nė pazarin unik serbosllav, pa asnjė ēmim), tė cilat pasyqrojnė qėndrimet dhe pikėpama jet e drejta dhe tė njėzėshme tė shqiptarėve nė denoncimin e tyre, pėr shkak se, sipas tyre, tokat etnike shqiptare, pa i pyetur fare shqiptarėt, si tė vetmit titullarė legjitimė tė tyre , (asėt e Kongresit tė Berlinit, Lloyd George, Otto Won Bizmark etj. nė emėr tė rujatjes sė ekuilbirt tė paqes nė Evropė), ua kanė dhuruar Serbisė, Greqisė dhe Malit tė Zi. Kundėr njė padrejtėsie tė kėtillė tė diplomacisė kolonialsite tė Fuqive tė Mėdha tė Evropės, ndėr zėrat e parė tė pavarėsisė dhe tė bash kimit tė Shqipėrisė Etnike u prononcua: 1. Lidhja Shqiptare e Prizreni (13 qershor 187 me Memornadumin e saj, drejtuar Sir Beaconsfield-it, Pėrfaqėsuesit tAnglisė nė Kongresin e Berlinit, duke nėnvizuar se Sikurse nuk jemi dhe s duem tė jemi turq, kėshtu kemi pėr tu kundėrshtuem me tė gjitha fuqitė atyne qi duen tė na bajnė a sllavė, a austriakė a grekė. Na s duem tė jemi veē se Shqiptarė . Shqipnija s mund tė bashkohet me Greqinė pse ndryshime tė thella rrace, gjuhe, dokesh e qytetnimi e bajnė tė pamundun ketė bashkim; Shqipnija ska pėr ta duruem kurr sundimin sllav, tė vijė ai nga ana e Malit tė Zi a nga ana e Bullgarisė ; 2. Prej Maleve tė Shqipnisė:.. Na Shqiptarėt e vėrtetė shpallim botnisht para Zotit e para njerėzve se Epiri i moiēėm a Shqipnija e Poshtme, Epiri i rij a Shqipnija e Mesme, Sh qipnija e Epėr a Gegnija u pėrkasin tė gjithė shqiptarėve, qi kanė pasun qysh nga kohėt ma tė lashta e betohemi nė gjak tė Babavet tinė e nė shpatė tė pathyeshme tė Fatosit tinė Gjegj Kastriot Skanderbegut se kemi pėr ti mprojtun me trimninė e pashoqe tė Babave tinė.; 3. (Manastir, 1896): Thirrje qeverive tEuropės: Na s duem tu sjellim kurrnji dam as Grekėve, as Serbve, as Bullgareve Na duem vetem ta jetojmė jetėn tanė, dmth. qė mund tė bashkohemi e tė mprohemi nga ngatėrresat e fqinjve tė pandėrgjegjshėm 4. (Stambollė, 1897): Memorandum i Shqiptarėve Ambasadorit t Anglisė: Ka ardhė koha tė dukemi faqe botės si njerėz tė lire e jo si shtazė. E po qe se Shqipnijja me ndihmėn e Europės nuk mund tė rimėkambet si nji Kombi si Zoti qė e ka ba, atėherė duhet thane se ka ardhė dita e vdekjes sė sajė, pse kėshtu nuk mund tė qėndrojmė mė ne duem tė jetojmė si njerėz tė lire, si jetoj nė popujt tjerė qė lulzojnė e pėrparojnė nė ēdo vepėr qytetnimi Na duem qė tė gjitha vilajetet shqiptare tė bashkohen nė nji vilajet tė vetėm me nji sundimtar shqiptar ; 5.(1897)- Komiteti Shqiptar: Shqipnija lypė me za tė naltė tė drejtat e veta, ajo do tė jetojė Shqiptarėt duen pike sė pari tansinė e Atdheut tė tyne qė nuk qe kurr plotsisht e nėnshtrueme as prej Romakėve, as prej Turqve as prej kurrkuj tjetėr Shqiptarėt duen unjisimin e Shqipnisė ; 6. ( 1 janar 189 Shqiptarėt e Kolonive Botės sė qytetnueme: Po qe se Grekėt, Bullgarėt, Serbėt, Malazezėt e quajnė vehten vllazėn tanė, na si vllazėn i pranojmė, por se i cili tė rrijė nė shtėpi tė vet! Na skemi kurrnji lakmi e kurrnji mėtim mbi tokat e tyne; na duem vetėm Shqipninė pėr Shqiptarėt!...Na kemi pėr tė lypė pa u lodhė kurr, qė tė njihen tė drejtat tona, qė tė njihet Kombi Shqiptar, si u ba pėr Grekė, pėr Bullgarė, pėr Serbė, pėr Malazezė e pėr Rumunė. Na sje mi as Grekė, as Turq, as Sllavė: bota mbarė e din, e na e pohojmė botnisht, pa kurrnji kufizim a nėnkuptim. Fitues a pėrkohėsisht tė mujtun, na kemi pėr tė luftuem gjithmonė pėr librin a mprojtje tAtdheut, e lufta jonė kundra tė huejvet, a e ēilėt a e mėshehėtė ska pėr tė mejtun kurrr Na duem unjisimin e Vilajeteve e njohtimin e tė drejtave tona mbi krahina qe me gjithse shqiptare janė vu nga diplomacija nėn zgjedhė tė huej. Na duem qė sundimtarėt tanė jenė shqiptarė; na duem gjuhė, kishė e shkollė kombtare 7.(Korrik, 189 Lidhja Shqiptare Qendrore Ekzekutive: Tė gjithė ata qė nė ēdo mėnyrė bashkėpunojnė me anmiq tė huej kundra unjisisė e tansisė sė Shqipnisė, mbahen si tradhtarė e tė denjė pėr ndėshkim tė gjaksve tAtdheut.; 8. (Prill, 1903) Shqiptarėt e Veriut Komisionit tė reformave: Shqiptarėt sdurojnė kurrsesi ndamjen e Shqipnisė nė Serbi tė Vjetėr, nė Maqedoni e n E pir pėr dobi tė popujve tė huej Shqiptarėt sduen sundimtarė e nėpunės tė huej ( Citate tė citiara nė original nė veprėn : Tė drejtat e Shqipėrisė Etnike, Albin, Tiranė, 2001, f.185, 186, 187, 188, 189).
Pėrmbajtja e citateve tė theksuara pasqyron ndėrgjegjėn e lartė tė vetėflijimit, tė heroizmit dhe tė krenarisė kombėtare athetare tė shqiptarėve kundėr padrejtėsisė sė Evropės tiranike kolonialiste (si brenda, ashtu edhe jashtė atdheut). Kjo forcė dhe vendosmėri, e shprehur nė mėnyrė unike kundėr vendimeve dhe planeve grabitēare tė Fuqive tė Mėdha tė Evropės nė llogari tė territoreve tė Shqipėrisė Etnike, mė pastaj u konkretizua me luftėrat dhe me kryengritjet e pareshtura shqiptare kundėr ēizmes sė hekurt kolonialiste tė shteteve fqinje serbosllave siē janė Serbia, Mali i Zi dhe Greqia. Ky ėshtė njė nga argumentet mė tė qėndrueshme dhe mė racionale, qė provon se shqiptarėt kurrnjėherė gjatė historisė sė tyre nuk kanė hequr dorė nga e drejta e tyre historike dhe ligjore, qė ti rikthjenė territoret e tyre nėn sovranitetin territotiral dhe shtetėror tė Shqipėrisė Etnike. Mirėpo, Fuqitė e Mėdha Evropiane kėtė argument tė qėndrueshėm ligjėrisht dhe, tė dėshmuar praktikisht nga kryengritjet dhe luftėrat e pareshtura tė shqiptarėve, asnjėherė, e as sot, nė fillimshekullin XXI, nė vrullin e integrimeve ekonomiko-pilitike, liberlae- tregtare dhe demokratike (me theks tė posaēėm) tė ish-vendeve tė kampit socialist-komunist tė Evropės Lindore, nuk e kanė e marrė nė konsideratė, nė mėnyrė qė ti revidojnė vendime t e tyre tė padrejta ndaj shqiptarėve dhe Shqipėrisė Etnike, tė copėtuar dhe tė kolonizuar nga vendet fqinje serbosllave me ndihmėn e drejtpėrdrejtė tė aleatėve tė tyre, siē ishin (Rusia, Franca dhe Anglia). Pėrkundrazi, nė emėr tė intgerimit, tė demokratizimit dhe tė tregut tė lirė gjithevroopian, edhe mė tutje vazhdojnė tė njėjtėn politikė strategjike, nėn maskėn e demokracisė universiale dhe tė ruajtjes sė ekuilibrit ballkanik, se vetėm pėr shqiptarėt dhe pėr Shqipėrinė Etnike, nuk ka ndryshim tė kufijve nė Ballkan. Nė thelb, ky kurs i politikės sė ashtuquajtur integruese-demokratike evropiane ėshtė nė diskurs me parimin e sė drejtės sė vetėvendosjes sipas sė drejtės ndėrkombėtare dhe Kartės sė Kombeve tė Bashkuara, sepse sheshit mohon tė drejtėn historike dhe tė vetėvendosjes sė shqiptarėve mbi territorin e tyre etnik, i cili qė nga viti 1912 ndodhet pronė e paligjshme e kolonializimit serbo-malazez dhe grek. Nėse, vėrtet edhe Bashkimi Evropian(BE) i sotėm vazhdon me stilin e vjetėr tė strategjisė gjeopolitike tė Evropės sė vjetėr tė llojd xhorxhėve, tė klemansove, tė bizmarkėve dhe tė carėve tė tjerė ruso-komunistė, atėherė, ėshtė e pamundur qė ti shmangemi ripėrsėrtijes sė kėsaj pyetjeje me bazė historike, etike dhe ligjore: - Nėse fuqitė e dikurshme kolonialiste evropiane ( Anglia, Franca, Spanja dhe Portugalia) gėzojnė tė drejtėn juridike mbi kolonitė e tyre tė dikurshme: Amerikėn Jugore dhe Veriore, atėherė njė tė drejtė tė kėt illė, do tė duhej ta gėzonin edhe Greqia, Serbia, Mali i Zi dhe Maqedonia kolonialiste mbi territoret e kolonizuara tė shqiptarėve dhe tė Shqipėrisė Etnike(!?)
Mirėpo, historikisht, ligjėrisht, moralisht, politikisht dhe juridikisht njė e drejtė tė tillė, qė i pėrket politikės dhe sistemit kolonialist nuk e gėzojnė as fuqitė e theksuara tė dikurshme kolonialiste evropiane (Anglia, Franca, Spanja dhe Portugalia) mbi tokat indigjene amerikane, e sė kėndejmi, as fuqitė e sotme kolonialiste serbosllave ballkanike (Serbia, Mali i Zi, Greqia dhe Maqedonia) mbi tokat indigjene (mbi 50%) tė Shqipėrisė Etnik e, sepse kjo e drejtė ėshtė e dėnueshme sipas normave tė sė drejtės ndėrkombėtare dhe Kartės sė Kombeve tė Bashkaura (OKB).
Prandaj, me gjithė faktet e pakundėrshtueshme hisorike dhe juridike, se e drejta dhe drejtėsia ėshtė nė anėn e shqiptarėve dhe tė Shqipėrisė Etnike, ashtu siē ėshtė ajo nė anėn e Amerikės Veriore dhe Jugore e jo nė anėn e kolonizatorėve tė dikurshėm tė tyre (Anglia, Franca, Spanja dhe Portugalia), dhe tė aksit serbosllav (Serbia, Mali i Zi, Greqia dhe Maqedonia), kjo e drejtė ka ngelur e diskutueshme vetėm pėr shqiptarėt nė Ballkan, si rrjedhim i vendimeve tė njėanshme, tė padrejta, tė turpshme dhe antishqiptare tė Kongresit tė Berlinit(187 , tė Konferencės sė Ambasadorėve tė Londrės(1913), dhe tė Konferencės sė Paqes sė Parisit (1919-1920).
Pikėrisht, nė saje tė kėtyre vendimeve arbitrare, amorale dhe jolegale, u tjetėrsua edhe pjesa jugore e territorit tė Shqipėrisė nga ana e Greqisė, me gjithė faktin se banorėt e Epirit Jugor ishin shqiptarė tė besimit ortodoks dhe atij mysliman. Derisa shqiptarėt ortodoksė ishin nė shenjestėr tė helenizimit, shqiptarėt myslimanė, gjithashtu masakroheshin dhe dėboheshin nga vendet e tyre stėrgjyshore nga ana e qeverisė greke. Shqiptarėt myslimanė ose ēamėt qė jetonin nė Epirin Jugor (Ēamėria ose Thesprotia siē quhej nga grekėt) ishin viktimat e pastrimit tė parė etnik nė Evropė nė fund tė Luftės sė Dytė Botėrore. Tragjedia ēame ėshtė njė nga tragjeditė mė tė dhembshme tė kontinentit tė Evropės. Sipas statistikės sė vjetė r tė qeverisė greke, nė vitin 1936 nė Ēamėri kanė jetuar 26.000 mijė shqiptarė. Mėpastaj, si rrjedhim i pastrimit etnik dhe i gjenocidit tė vitit 1944-1945 nga Ēameria janė dėbuar mbi 30.000 shqiptarė myslimanė, tė cilėt si refugjatė vendosen nė Republikėn Socialiste tė Shqipėrisė. Sipas statistikės mė tė re, sot nė Shqipėri jetojnė mbi 150.000 refugjatė ēamė (pa tė drejtė rikthimi nė Ēamėrinė e tyre stėrgjyshore, sepse Greqia demokratike, anėtare e BE-sė, e NATO-s, e OSBE-sė dhe e OKB-sė, nuk e njeh problemin e Ēamėrisė, as tė rezidentėve tė saj indigjenė shqiptarė nėnvizim i autorit). Nė anėn tjetėr, numri i tashėm i shqiptarėve nė Ēamėri, qė jetojnė nė Greqi, vlerėsohet se ėshtė rreth 100.000 mijė sish. Mirėpo, edhe ky popull ėshtė i zhveshur nga ēdo lloj i tė drejtave minoritare sikurse pjesėtarėt e minoriteteve tė tjera, qė jetojnė nė Greqi. Pjesėtarėt e minoritetit shqiptar flasin gjuhėn e tyre shqipe vetėm nė shtėpi (domethė nė, si minoritet shqiptar janė tė diskriminuar nė maksimum nga ana e qeverisė raciste greke, gjė qė ky keqtrajtim mbi bazėn kombėtare, poltike, fetare dhe kulturore, ėshtė i dėnueshėm sipas marrėveshjeve dhe konventave ndėrkombėtare pėr tė drejtat dhe liritė elementare tė minoriteteve mh). Sipas regjistrimit tė pėrgjithshėm tė administratės turke, bėrė mė 1910, vlerėsohet se nė rajonin e Ēamėrisė ishin 83.000 mijė shtėpi ortodokse dhe myslimane. Gjiuthashtu, sipas hartės demografike tė Misionit Ushtarak Britanik, dėrguar qeverisė angleze nė fund tė Luftės sė Dytė Botėrore, vihet nė dukje se 75% tė popullatės sė Ēamerėsiė ishte shqiptare. ) (Burimi: Ethnic Albanians in Greece/Cham Albanians/, Ministry of Foreign Affairs of Republic of Turkey-www.mfa.gov.).
Pėrndjekja dhe shfarosja e shqiptarėve ēamė si shkak dhe pasojė e politikės dhe e praktikės antisemitiste e qeverisė greke, nė mėnyrė tė insititucionalizuar dhe sistematike, siē provojnė nė mėnyrė tė dokumentuar shifrat statistikore analitike tė burimit tė theksuar tė Ministrisė sė Punėve tė Jashtme tė Republikės sė Turqisė nė faqen e saj zyrtare www.mfa.gov. : ka filluar tė aplikohej nga fundi i Luftės sė Dytė Botėrore (1944-1945), kur bandat kriminele fashiste tė gjeneralit famėkeq grek, Napoleon Zervas, pėrfundimisht kryen spastrimin e shqiptarėve mysliman ė nga Ēamėria e tyre shqiptare. Pikėrisht, mė 27 qershor 1944, bandat kriminele barbare greke ushtruan terror gjenocid kundėr shqiptarėve (vrasje, dhumime, keqtrajtime antinjerėzore, duke masakruar fėmijė, gra shtatėzėna. Mbi 1400 burra, gra dhe fėmijė qenė vrarė dhe masakruar nė mėnyrėn mė mizore brenda 24 orėsh nė qytetin e Panaritit. Ajo qė ndodhi tė Martėn, mė 27 qershor tė vitit 1944, vėrtet ishte e llahtarshme dhe, pėr mbarė Ēamėrinė shėnoi datėn e Shėn Bartolomeut. Gjatė periudhės qershor 1944 mars 1945 nė Filat janė vrarė 1286 shqiptarė, nė Gumenicė janė vrarė 192, nė Margelik dhe nė Pargė janė vrarė 626 sish, si dhe janė zhdukur dhjetra-qindra tė tjerė. Nė tė njėjtėn periudhė si rrjedhim i terrorit gjenocid grek nė Ēamėri janė masakruar 2900 burra dhe djemė tė rinj; 214 gra; 96 fėmijė; janė dh unuar 745 gra; 76 janė kidnapuar; 32 fėmijė mė tė ri se 3 vjet janė masakruar me thikė; 5800 shtėpi dhe vende tė shenjta janė djegur dhe janė shkretėruar. Mbi 30.000 mijė shqiptarė janė pėrzėnė me dhunė nga rajoni i Ēamėrisė, tė cilėt kanė pėrfunduar si refugjatė nė Republikėn e Shqipėrisė.
Pas pėrfundimit tė Luftės sė Dytė Botėrore qeveria e Shqipėrisė ēėshtjen ēame e ka parashtruar nė Konferewncėn e Paqes sė Parisit(1946). Mirėpo, Konferenca e Ministrave tė Jashtėm tė fuqive aleate jo vetėm se i morėn parasysh rrethanat e rėnda tė ēamėve, tė cilėt ishin objekt shqyrtimi, por, gjithashtu, kėrkuan riatdhesimin e tyre, si dhe rimėkėmbjen e pasurisė sė tyre tė vjedhur dhe tė plaēkitur nga qeveria greke.
Komisioni Ndėrkombėtar i Hetuesisė sė OKB-sė, i caktuar pėr vefikimin e tragjedisė nė tė dy anėt e kufirit, pėrfundoi raportin e tij mė 1946-1947, i cili ishte ngjeshur me pėrplot fakte tė evidencuara pėr masakrėn dhe tragjedinė e dhembshme tė popullit ēam.
Realitetet e historisė sė sotme tė Ēamėrisė, kėrkojnė vėmendje tė merituiar nga ana e bashkėsisė ndėrkombėtare, nė mėnyrė qė tė zgjidhė nė mėnyrė paqėsore dhe me ēdo kusht statusin e shqiptarėve ēamė nė pėrputhje me ligjet ekzistuese ndėrkombėtare tė njohjes sė drejtave dhe lirive tė minoriteteve. Greqia nuk mund ti shmanget ndėshkimit ndėrkombėtar tė gjenocidit tė saj, tė k ryer ndaj shqiptarėve ēamė. Kėshtu qė, Greqia, jo vetėm se duhet pranuar botėrisht, duke iu kėrkuar falje viktimave shqiptare ēame dhe Shqipėrisė , se ka kryer njė akt tė tillė anticivilizues kundėr shqiptarėve ēamė, i cili ėshtė i dėnueshėm sipas sė drejtės ndėrkombėtare, por edhe ėshtė detyrueshme, qė tė ndryshojė paragrafėt e Kushtetutės sė saj dhe, ti harmonizojė me normat dhe me rregullat e sė drejtės ndėrkombėtare, duke ua njoh tė drejtat e plota tė ligjshme dhe legjitime minmoritet shqiptar ēam. Nė radhė tė parė, Grdeqia ėshtė e detyrueshme, qė tė legalizojė tė drejtėn e rikthimit minoritetit shqiptar ēam nė Ēamėri, si dhe dėmshpėrblimin pėr tėrė pasurinė e tyre tė plaēkitur dhe tė grabitur me rastin e ushtrimit tė terrorit gjenocid 1944-1945 mh). Gjithashtu, pėrpos pėrgjegjėsisė pėr kriemt e kryera tė gjenocditi ndaj shqiptarėve dhe Ēamėrisė, qeveria greke ėshtė e detyruar ligjėrisht qė ti respektojė tė drejtat civile dhe ligjore tė mbi 100.000 mijė shqiptarėve, tė cilėt sot jetojnė nė Greqi. Gjithashtu, qeveria greke nuk pranon faktin e pamohueshėm se sot nė Shqipėri jetojnė mbi 150.000 mijė refugjatė ēamė. Pėr mė tepėr, kėtė realitet tė hidhur tė shqiptarėve ēamė, tė cilėt nė Shqipėri kanė statusin e refugjatit, Greqia zyrtarisht ka deklaruar se kurrė nuk do tė pranojė qė kėta tė rikthehen nė vendlindjen e tyre. Po nė kėtė frymė tė politi kės raciste tė qeverisė greke, nė maj tė vitit 1992, nė Tiranė, ėshtė prononcuar edhe ish-kryeministri i qeverisė greke, Konstantin Micotakis: {[Ata, sipas ligjeve greke konsiderohen si kriminelė tė luftės]}(Po aty, www.mfa.gov.).
Edhe pse K. Micotakis sė bashku me tė gjithė qeveritarėt e tjerė grekė njėzėrit e mohojnė ekzistencėn e ēėshtjes ēame, si dhe ekzistencėn e mbi 100.000 shqiptarėve, qė jetojnė sot nė Greqi (shumcia dėrrmuese e tyre janė shqiptarė ortodoksė, por tė asimiluar, si rrjedhim i politikės raciste dhe tė aparteidit tė qeverisė greke, qė kishte, dhe ka pėr qėllim tė fundmė ndryshimin e strukturės demografike tė elemntit indigjen shqiptar nė favor tė kolonizimit dhe tė tjetėrsimit tė Ēamėrisė shqiptare), duke pėrjashtuar refugjatėt migrantė shqiptarė tė Shqipėrisė, tė cilėt pas vitit 1990 janė strehuar nė Greqi pėr ēėshtje ekonomike, nuk mund tė pranohet, as tė justifikohet nė asnjė mėnyrė teza e ndėrruar e K. Micotakisit dhe e bashkėmenidmtarėve tė tij racistė grekė, se popullata ēame ėshtė kriminele, duke qenė se ajo i ka shėrbyer okuptarit gjerman, sepse e vėrteta ėshtė kjo: terroristė, kriminelė, si dhe kollaboracionistė tė okupatorit nazifashist gjerman kanė qenė bandat dhe fallangat greke tė drejtuara nga vetė politika qeveritare greke dhe nga Kisha Ortodokse Greke. Ndėrkaq, popullata shqiptare ēame ka zhvilluar rezistencė tė luftės vetėmbrojtėse kundėr forcave paramilitare terroriste dhe fashiste greke. Nė mbėshtetje tė kėsaj sė vėrteteje tė pamohueshme historike mbi tragjedinė ēame, edhe Parlamenti i Republikės sė Shqipėrisė, mė 1994 e shpalli 27 Qershorin 1944 si ditė pėrkujtimore pėr shqiptarėt e masakruar tė Ēamėrisė, dhe nė shenjė tė viktimave tė hollokaustit grek nė Ēamerinė shqiptare, Shqipėria ka ngritur monumentin historik pėrkujtimor nė Konsipol.(Po aty, www.mfa.gov.).
Pėrshpejtimi i zgjidhjes sė statusit minoritar tė ēamėve tė Ēamėrisė shqiptare, varet nga ushtrimi i presionit tė qeverisė aktuale tė Shqipėrisė, si dhe i faktorėve relevantė tė bashkėsisė ndėrkombėtare, tė cilėt pėr hir tė harmonizimit tė interesave afatgjata tė procesit tė integrimit dhe tė globalizimit nė pėrmasa ndėrkombėtare (kanė premtuar se Shqipėrinė nė vitin 2020, do ta fusin nė familjen e BE-sė. Mirėpo, fatkeqėsisht njė premtim i tillė afatshkurtėr nuk do tė pėrmbushet as nė vitin 2020, sepse sipas standardeve tė dyfishta tė BE-sė, Shqipėria (pėr shkak tė ēėshtjes sė pazgjidhur kombėtare shqiptare nė Ballkan, parashikohet qė domosdo tė mbahet e varur, peng dhe e destabilizuar sikurse 16 vitet e shkuara gjatė dekadės sė fundme e shekullit XX, dhe dekadės sė parė tė shekullit XXI) janė duke aplikuar metodologjinė pragmatike tė standardeve tė dyfishta ndaj shqiptarėve nė Ballkan, duke iu mohuar tė drejtėn e vetėvendosjes dhe tė ribashkimit tė tyre nė njė shtet tė vetėm kombėtar shqiptar vetėm brenda kufijve natyrorė historikė dhe gjeopilitikė tė Shqipėrisė Etnike, pa cenuar asnjė pėllėmbė tė territorit tė shteteve fqinje serbosllave ballkanike.
Sė fundi, pavarėsisht nga synimet afatshkurtėra apo afatgjata tė strategjisė dhe tė taktikės sė politikės sė brishtė 16-vjeēare shqiptare dhe tė traktativave tė diplomacisė ndėrkombėtare ndaj amortizimit dhe injorimit flagrant antiligjor, antihuman dhe antidemokratik tė njohjes sė drejtės sė vetėvendosjes sė shqiptarėve, qė tė rikrijojnė shtetin e tyre kombėtar brenda kufijve sovranė tė pavarur tė Shqipėrisė Etnike, pa dyshim se do tė falimentojė aplikimi i standardave decentralziuese evropiane ndaj shteteve ballkanike, si rrjedhim i tolerancės sė politikės dhe tė praktikės sė militarizimit dhe tė neokolonializmit shekullor serbosllav(Serbia, Greqia, Mali i Zi dhe Maqedonia) mbi tokat etnike tė shqiptarėve nė Ballkan.
Sė pari, nga ana e BE-sė, e OKB-sė dhe e Amerikės, duhet duhet tė merret nė konsideratė tė thellė dhe tė gjithanshme humane dhe ligjore decentralizimi i kolonializmit serbomadh dhe grekomadh nė favor tė jetėsimit tė sė djetės sė vetėvendosjes sė shqiptarėve nė Ballkan. Mėpastaj, si hap i dytė, tė bėhet decentralzimi i pushtetit shtetėror tė Kosovės sipas standardeve ndėrkombėtare tė kantonizimit tė Kosovės nė favor tė autonomisė politike dhe territoriale tė enklavave tė minoritetit serb, sipas modelit tė falimentuar federalist tė sistemit shtetėror tė entitit serb nė Bosnjė e Hercegovinė ( Marrėveshja e Dejtonit, 1995, e cila, pėrpos ndėrprerjes sė luftės, dhe vendosjes sė paqes nė Bosnjė e Hercegovinė, asgjė tjetėr nuk ka siguruar nė mėnyrė tė barabartė pėr perspektivėn e ardhshme tė tre poipujt e atjeshėm: kroat, mysliman dhe serb. Kėtė anakronizėm tė federatės kroato-serrbe-muslima ne, e dėshmon edhe prania e tri ushtrive tė ndryshme serbo-kroate-myslimane, siē deklaroi Richard Holbrook nė Srebrenicė, mė 11 korrik 2005, me rastin e pėrkujtimit tė 10-vjetorit tė gjenocidit serbomadh mbi 8000 mijė viktima myslimane boshnjake).
alibaba Grand Instigator!!
Posts: 73
(11/8/06 1:33 am) Reply
Re: Ēamėria shqiptare nė kolizion me tė drejtėn ndėrkombėtar
The population of Janina is 160 000 inhabitants, whom 85% are Arvanitis. Janina is the capital of all the Arvanitis of Epirus. The city of the lion of Epir, the pasha above pashas, Ali Pasha Tepelena. During the reign of Ali Pasha (1743-1822), the city enjoyed a new period of economic and intellectual growth, as his court became a pole of attraction for restless spirits. There were more than 2000 shops and small manufacturing enterprises. Unfortunately, to day the city is occupied by the fascistic and terrorist country, Greece. In February 12, 1913, the city was occupied by the terrorists that committed mass graves and actions against humanity. The ethnic cleansing of area was perpetrated by the Greek fascistic government. All the Albanians, Jews, Turkish, Slavic, and other non Greek people were deported, and those who did not want to go were killed, murdered, massacred, and the wealth was taken and given to those Greek soldiers, to ones, who did kill more jews than others. It is believed that, the surrounding fields of Janina are mass graves not only to Albanians, but Jewish too. The ethnic cleansing was perpetrated gradually in steps. Many Jews found save havens in New York City and abroad. Those non Hellenic people who remained in Janina were killed by the Greek military during the second world war, later, and the blame was thrown to Germans. The surroundings of Janina were mass murdering of Jews. All the Jews captured all around Greece were brought in Janina and later executed. Nowadays in Janina, no Jewish is left. The entire city is cleaned from the Jews. Albanians or Arvanitis are being declared as some Christians. The city still remains lively with its trading, economic, and cultural values of Epirus.
The city of Janina is built on the hillside, above Lake Pamvotis or Janina. The name Janina is derived from Albanian words in Tosk dialect, Ja nin or Ja ndin meaning "does not care," and the name Pamvotis also is derived from Albanian words, Pa m voti meaning Pam voti gone or without going. Janina with its region is the biggest and most populated city of Epirus, a magical place full of evergreen mountains where the nature makes the visitors speechless by the endless beauty. The city is located approximately in the middle of Epirus at the banks of Lake Janina, and it serves as the capital of this country.
Janina is a modern city full of historical landmarks. Its lovely scenery and historic monuments make sight see fascinating, enhanced further by the pleasure of watching its jewelers and wood carvers at their traditional crafts. The ancient Dodoni represents the grand Ancient Theater and the Oracle, which is the second most important in entire Hellenic history after the Oracle at Delphi. The ancient theater at Dodone was built between 297BC and 219BC during the reign of King Pyrrhus of Epirus, one of the largest amphitheaters in entire Helenia, with seating capacity for 17,000 people and Mount Tomaros in the Background. The surrounding area is scattered in the lush flora of fir tress and pine trees, and typical Albanian houses. Wild goats and deer still browse on its precipitous cliffs, where eagles and vultures nest. To the west the Janina lake stretches, its coast a diverse blend of modern resorts, lagoons and river deltas, of which the latter two forms an important system of wetlands. Winter sport lovers will be eager to conquer Mount Metsovo, also have a skiing center at Karakoli and Profiti Ilia.
Janinas Archaeological Museum contains exhibits of the most significant finds from all over Epirus. The Municipal Museum, housed in the former mosque of Ali Pasha, has fine collections of jewelry, textiles and traditional Albanian costumes, that Greek fascistic government tries in any possible way to convert those costumes into Greek ones. In the middle of the lake Janina is located the islet Nissaki with its two majors sits, the Philanthropinon Monasteries with its Byzantine frescos rebuild during the Ali Pasha reign, and the park of Ali Pasha.
Ioannina appeared in writings left behind from Procopius, who stated that Janina was ruled by the emperor Justinian in 527. Nevertheless, the first indications of human presence in the area, harking back to 40.000 B.C., were discovered in the surrounding caves and lake Janina proving that life continued without a break up to the Mesolithic era (6000 B.C.), This is confirmed by finds from the prehistoric settlement of surrounding villages, which also date to the Middle - Neolithic (5000 B.C.), while other artifacts, mainly stone axes with a hole on one side and pottery, belong to the Bronze Age or Early Helladic period (2500 B.C.).
With the start of the Middle Helladic period (1.900 - 1.550 B.C.) the first Illyrian tribes, the Thesproti, settled in Epirus, followed by the Molsosi and the Chames. The Suliots and the Arvanitis of Parga are directly descendants of the ancient tribe Molsosi, and the Arvanitis from Janina and Arta are directly descendants of the ancient tribe Chames. In 800 B.C. the Corinthians who spoke same language as other tribes of Epirus, founded colonies in the area, such as Amvrakia, Apollonia, Epidamnos and others. These colonies initiated contact between the Epirots and their culture of southern Peleponez. In the 5th century, Tharypas, the King of the Molsosians, united the various clans into a federation and endeavored to introduce his people to culture by inviting scholars and artists from all over the country to his court. At the end of the 4th century B.C., Arybbas came to the throne and gave his niece Olympias in marriage to Philip II of Macedonia. Their son was Alexander the Great. After a period of unrest, Pyrrhus ascended to the throne of Epirus. In 280 B.C. he decided to mount a campaign against the Romans, but following some impressive but exhausting victories he was defeated by the more powerful state and returned to Epirus, from where he continued his attacks. With the subjection of Epirus by the Romans, the Roman Senate ordered the destruction of seventy Epirot towns. Later, most of the region 's inhabitants were forced to settle at Nikopolis, built by Octavian (Augustus) to celebrate his victory at Actium (31 B.C.) over the fleets of Antony and Cleopatra. In 369 A.D., the Goths led by Alaric attacked and conquered the region. In 550 great number of Slavs immigrant came to the region, resulting in the establishment of Slavic tribes on Epirot soil. In 1108 the Normans raided the area with Bohemond at their head. Its first period of prosperity began in 1204 when Michael Komninos founded the Despotate of Epirus and Janina was established as the region's intellectual center. After the organization of all the tribes of Epir and other Albanian speaking countries to join the crusades, in April 1204, the Crusaders occupied Constantinople and dismembered the Byzantine Empire. Michael Komnino Doukas then founded the Despotate of Epirus with Arta as its capital. Later, with the resurgence of Byzantine power, Janina became an independent Byzantine province, thus entering into a period of prosperity for the whole region. But in 1430 Janina was surrendered to the Ottoman Turkey. The Ottoman occupation lasted more than 500 years.
As we have seen, the life in Janina has its origin well before the dawn of history. The region witnessed all the ups and downs of Ancient Hellenic and Illyricum, Rome, Byzantium and the modern era, gaining a uniquely individual sense of history and culture. Janina still remains an Arvanitis or Albanian city with all his native Albanian cultural heritage.
Re: Ēamėria shqiptare nė kolizion me tė drejtėn ndėrkombėtar
Greece is the capital of Arvanites.
Anyway, i don't see any good purpose of this thread should be moved/locked to keep a decent level on our forums since it can turn into flamewar within dt.
Alidemsi Registered User
Posts: 22
(10/31/07 2:06 pm) Reply
Re: Ēamėria shqiptare nė kolizion me tė drejtėn ndėrkombėtar
Why You are affraid of this discussion Koqe Canari ?
This topic shoud be discusied for the betterment of Greeks and Albanians too.
Anyway I personally I do not think You would agree since I read some of Your threads,they are purely shovinistic and sllavo- racist Byzantinian "glorious" return Empire and Yourself enjoyies the good live of the "enemy" West.(USA and Canada)
You resemble to those who spit at the well where You drink.Is'nt that typical of Greeks ?!
Ps:I am not Cham but those I know You guys be ware of what you are dealing with.